ATT KNYCKA EN BENZ 

Min uppväxt med dieseldrivna “Benzar”, som farsan sa, kan enklast beskrivas som en hat- och kärleksrelation. Tunga, sega och helt omöjliga att “burna” med. Men ack så sköna att åka i jämfört med de trillor man skuttade fram i till vardags. Det föll sig så ibland att man lånade, utan att man var tvärsäker på att man informerat farsan om att man gärna ville låna, bilen ett tag...

Det var vid just ett sådant tillfälle som tjuvångesten över att man mer eller mindre knyckt bilen inföll sig. “Man kanske skulle kosta på traktorn en maskintvätt. Då blir han nog glad, trots att man knyckt den”. Sagt och gjort. Som extra Esso-medarbetare hade man allt från 20 till 100 procents rabatt på en maskintvätt. Det var stora mackchefen som avgjorde. Kanske var det farsans “Benz” som fick honom på gott humör. Hundra procent!

Yes! In med bilen i “tvättmaskinen”, i med polletten, tryck på knappen och in på macken för att snacka lite skit under tiden. Jodå, det gick bra med skitsnacket ett tag. “Men vad ända in i glödheta h-vete”, ylade stora mackchefen.

Det kom två smällar från tvätt– hallen som inte borde ha kommit. Han anade direkt att något var galet. Väl på plats kunde vi konstatera att skärmmonterade, ej infällda, backspeglar på en Benz inte funkade i automattvättar. Såväl vänster som höger spegel hade smaskat i väggen. Radioantennen, som naturligtvis var fullt uppdragen vid tvättandet, såg ut som Knasen när Schassen gett han en omgång. “Herregud, nu jäklar ligger man risigt till. Först knycker man bilen, sen kvaddar man den mer eller mindre...” Hemresan på en halvmil var en av mina längsta. “Vilket upplägg skulle man dra...” Kom inte på något bra så jag sa som det var att jag knyckt bilen, fått tjuvångest och sedan tvättat den med alla grejer utvikta och upphissade. Vilket jäkla päron man är. Farsan svarade lugnt att det förmodligen skulle bli billigare om jag i framtiden frågade om lov...

Mikael Sagström, chefredaktör Bil & Verkstad